Jag har ett sådan bra känsla i mig just nu. Jag vet vad jag vill. Och jag gör det. Sitter och tittar på en film och känner att allt är bra, saknar dock min älskade pojkvän. 

 

Det där ovanför skrev jag alltså under filmen... Nu har filmen slutat och med denna film vill jag bara säga tack, till själva filmen alltså. Filmen var sorglig, sann, underbar och bäst. En film som var gjort 1998. Med fantisk musik och fantastiska skådisar. 

 

För er som vill se denna underbara film som jag och mamma nu har gjort så tycker jag verkligen att ni gör det. Filmen heter Hope floats eller som den heter på svenska Livet går vidare. Säger det en gång till för det tycker jag den är värd. En helt fantastiskt bra film.