Det finns mycket som jag tycker är så vacker så jag blir galen men om jag ska välja platser så blir det självklart mitt landställe hos mamma och hos pappa. Och jag tror att jag tycker om det så mycket för att jag blir som förälskad i färger och älskar att vara ute.

Att stå och titta på en solnedgång kan jag bli helt hypnotiserad av. 
Jag älskar att stå och lyssna på lugnet eller på hur vågorna låter mot stranden/berget. Att känna vinden i sitt ansikte eller de sista solstrålarna innan solen går ner.

Ibland försöker jag fota det som är så vackert, men när jag ser att jag inte får ner det vackra på en bild så spar jag det vackra i mitt huvud. Har en bild av hur det ser ut just då, när jag är så lycklig. 

Och någonstans kommer jag alltid komma ihåg det.

Vissa mer än andra.