Godmorgon! Idag är det tisdag som ni förmodligen vet. Men jag blev helt förvånad och förkrossad när jag fick veta att det bara var tisdag. Men hallå? Jag trodde det var onsdag. Men nä, nu får jag vänta ännu längre innan jag träffar Alex. Detta går inte! Haha det var faktiskt mamma som sa att det säkert var för att jag ville att Alex ska komma hem, och det stämmer nog. Idag händer inte så mycket av vad jag vet, tyvärr. Mamma ska kanske åka in köra ett friskis och svettis pass. Då tänkte jag att jag kan stå bredvid och äta glass. Det skulle vara en jättebra idé enligt mig.

 

Så dagen börja som vanligt med att mamma väckte mig. Gick upp, fixade frukost och satt ute på trappen i den skinande solen. Helt underbart. Jag smsade lite med Alex och min bror. Sen ringde min syster. Haha, händer en sak händer allt. Idag är det föresten tre dagar till jag får träffa min älskade pojke. Längtar så mycket! Eftersom solen skiner så fint så ska jag se om det också är varmt i vattnet om det är så kommer jag förmodligen bo i vattnet. Mysigt! 

 

 

Var ute och gick på en liten promenad. Vilket var super skönt, precis när jag kom tillbaka så rullade mamma ut grillen och hade tagit fram maten. Jag kom alltså hem alldeles i tid, till maten. Sen gick mamma och hennes kompis Leif ut på en promenad. När de kom hem så körde jag mig och mamma till vagnhärad, vilket inte gick så bra. Så nu är jag väldigt less på min mor... 

Håller på att göra glass just nu. Mums. Åter kommer snart! 

Godmorgon! Vaknade runt tio av att mamma satt på sängkanten och sa åt mig att gå upp. Jag gick upp kanske en kvart senare. Sen fixa jag frukost och satte mig och åt den ute på vår trapp. Jättemysigt faktiskt! Sen så gick jag och ställde ifrån mig maten i köket och gick hit. Planen var att jag skulle spela sims som jag har blivit helt beroende av. Men jag kom på att det skulle bli kul att blogga, tyvärr blev detta ett helt meningslöst inlägg. Iallafall så kommer jag förhoppningsvis senare idag skriva ett inlägg som är lite intressant. Men nu ska jag spela sims, haha. 

 

 

Vi gjorde lite som vi ville. Dvs, att vi gjorde som vi ungefär sa. Mammas två kompisar som jag har känt hela mitt liv kom ner hit. Vi åkte till en loppis, där jag köpte två tavlor. Som jag kan fota imorgon när det är fint väder. Sen så åkte vi in till själva Trosa och gick till en glassbar och köpte en glass. Jag köpte som ni ser på bilden en med choklad och vanilj och strössel. Vilket verkligen är standard, borde nog testa något nytt. Modig men ändå så rädd. Ja vi åkte sen och då var mammas kompis där, sen så gick vi ner till vattnet och bada en massa. 

 

Eftersom jag har världens mensvärk bestämdes det av min mor och mig att vi skulle gå på en promenad så vi passade på att gå ner till en äng i närheten av oss som är helt gul, det är så grymt fint! Men självklart så tog batteriet på min kamera slut innan jag ens han komma fram till ängen så mamma fick stå för bilderna med hennes iPhone 5, dvs inte de bästa men de funkar väldigt bra. 

Sen så halvt sprang vi hem, eller dvs vi sprang då och då. Det var faktiskt ganska skön promenad, vi var ute i ungefär en timme men då stanna vi vid ängen och fota också. Vi gick och små sprang i ungefär 5,67 km. Enligt min RunKeeper. 

Nu sitter jag hemma i köket och pratar med Alex på skype. Jag saknar honom. Usch, vad jag saknar honom. 

Sitter just nu på vår lilla uteplats under tak och lyssnar på Jonas Gardell. Den mannen kanske är den smartaste mannen på gjorden. Modig men ändå så rädd. Han pratar om att våga göra saker även fast man är så rädd, och precis som han sa var han en liten pojke som var rädd för nästan allt. Känner att det stämmer in på mig, dock är jag en tjej. 

Att våga när man är så grymt feg måste nog vara en av Sveriges mest svåraste saker. Jag berättar inte det här för många men jag får väldigt ofta ångestattacker över något. Kan vara vad som helst. För det mesta börjar jag skrika eller gråta helt galet. Det är grymt jobbigt att inte ha kontroll över en själv för några sekunder. För det är inte så att jag bestämmer själv att det blir så utan det är något som händer även fast jag inte tycker det är en sån stor grej. 

Som härom dagen hitta jag ett par super snygga jeans som jag verkligen ville ha. Men jag kunde inte bestämma. 200:- på rea är ingeting. Frågade mamma och jag frågade pappa. De sa köpt de om du vill. Vadå om jag vill?!?!?! Jag ville att de skulle bestämma. Jag började gråta inne i en butik, visst kalla det galet men jag var så stressad. Att inte kunna kontrollera mig själv för att jag är för stressad. Det slutade iallafall med att jag köpte jeansen. 

 

Jonas underbara du. Jag vill vara lika modig som dig. ♥

 

Alex är i Polen, och jag sitter på landet. Flera mil ifrån varandra. Det känns ärligt jättejobbigt. Men som flera av mina kompisar har sagt "det kommer gå fort". Nä det kommer inte gå fort. Han är borta en vecka. Kommer hem en dag. Sen åker han iväg igen fast då kommer han vara lite närmare. Några mil närmare iallafall. 

Kommer förmodligen inte träffa honom på 2-3 veckor. Jag som inte varit ifrån honom mer än en vecka. Hur i helskota ska detta gå? 

 

 

Eftersom jag inte har någon design känner jag att det är lite onödigt att gå ut med att jag bloggar igen så därför struntar jag i det. Men jag tänkte fortfarande blogga lite då och då, jag tänker dock inte hålla på att presentera mig. Jag har gjort det så många gånger, ni får helt enkelt lära känna mig ju mer ni läser och ju mer jag bloggar.