Sommar
Tänker lite på sommar kvällar. Och längtar lite. Vill sitta och mysa med en massa kompisar på någon strand någon kväll i sommar. Grilla och äta jordgubbar. Härligt, ingen dator, ingen mobil, utan bara snacka! Hur mysigt låter inte det?
Ska nog försöka få med några kompisar till landet i sommar, både till mitt landställe i Trosa och på Gotland. Sommmmarrrr snart mina vänner.
Har ni några planer för sommaren?
Dreaming.
Tänkte ta upp en sak som är väldigt viktigt för mig. Och det är just det här med att drömma, för mig personligen är drömmar jätteviktigt. Det är drömmar som får mig att för det mesta hålla igång. Jag tror att det är så för många. Men det finns tyvärr de som säger "nej men det där kommer inte gå, strunta i det" och mitt svar till det är "nej jag tänker inte ge upp mina drömmar och jag tycker inte du ska göra det heller". Om du har en stor dröm så kanske du kan uppnå något i den drömmen. Jag tror nämligen att vi som drömmer om stora saker måste ha några steg, tillexempel: "Om jag klarar det så kan jag jag sedan ta tag i det". Det vill säga att man kanske inte alltid bara behöver nå sin högsta dröm utan kan komma en bit på vägen och sedan hela tiden bygga på, men även fast du har gjort det så ska du självklart aldrig sluta drömma.
Enkelt
Jag har kommit på att när man känner sig nere kan man tänka på vad man vill göra, planera. Framtiden är ju något du faktiskt kan ändra. Det som har hänt har hänt, men framtiden har inte hänt en vilket betyder att jag själv får bestämma exakt hur jag vill ha det.
Jag är redo att börja i skolan igen, det känns bara skönt. Äntligen ett schema jag måste ha ett schema, så jag kan planera. Jag är verkligen en person som inte kan sitta still. Jag vill röra mig.
Nu har jag väldigt svårt att skriva, vad ska jag skriva? Ska jag gå ut med känslor på bloggen? Ska nån få se mina riktiga känslor?
Hur ska jag om du inte kan?
Sitter just nu på vår lilla uteplats under tak och lyssnar på Jonas Gardell. Den mannen kanske är den smartaste mannen på gjorden. Modig men ändå så rädd. Han pratar om att våga göra saker även fast man är så rädd, och precis som han sa var han en liten pojke som var rädd för nästan allt. Känner att det stämmer in på mig, dock är jag en tjej.
Att våga när man är så grymt feg måste nog vara en av Sveriges mest svåraste saker. Jag berättar inte det här för många men jag får väldigt ofta ångestattacker över något. Kan vara vad som helst. För det mesta börjar jag skrika eller gråta helt galet. Det är grymt jobbigt att inte ha kontroll över en själv för några sekunder. För det är inte så att jag bestämmer själv att det blir så utan det är något som händer även fast jag inte tycker det är en sån stor grej.
Som härom dagen hitta jag ett par super snygga jeans som jag verkligen ville ha. Men jag kunde inte bestämma. 200:- på rea är ingeting. Frågade mamma och jag frågade pappa. De sa köpt de om du vill. Vadå om jag vill?!?!?! Jag ville att de skulle bestämma. Jag började gråta inne i en butik, visst kalla det galet men jag var så stressad. Att inte kunna kontrollera mig själv för att jag är för stressad. Det slutade iallafall med att jag köpte jeansen.
Jonas underbara du. Jag vill vara lika modig som dig. ♥
