I en sådan stund har jag sådan lust att fota och det var precis vad jag gjorde. Det blev en fin bild. Men när jag sedan var på väg till tunnelbanan så var det så vacker och jag försökte ta bilder med mobilen men de blir inte så bra. Inte så bra som de skulle blivit om det varit med min systemkamera. Allt jag ville just då var att gå på en promenad med en systemkamera och bara fota allt fint. Men nej. Tunnelbanan och jobbet kallade. Dessutom har jag ingen systemkamera. 

 

Kanske? Det kostar en del, men jag jobbar massor och kan faktiskt unna mig en. Men sen då... Om jag köper en men sedan inte använder den, hade det varit i onödan? Kommer jag använda den? Är det onödigt mycket pengar? Objektiv kommer man köpa fler, ännu mer pengar där. Så frågan är: Är den nödvändig? Vill jag köpa mig en? 

 

Men denna kyla. Varför? Trodde mina fingrar ramlade av när jag gick hem men de satt kvar när jag kom in igenom dörren. Men vi ska inte klaga, snön får ligga kvar till dagen efter min födelsedag. Inte en dag mer eller mindre. För på min födelsedag ska det helst vara snö. 

 

Hon som då nästan åkt i en timme medan jag sovit. Gick upp och fixade mig lite, tvättade ansiktet det vill säga. Men sedan ringde hon och jag var så glad, vinkade från balkongen och kramades i dörren. Sedan var jag med henne till klockan halv fyra ungefär. Hade det jättebra. Nicole (som hon heter), jag och mamma gick till tunnelbanan och hade det bra. Kallt var det dock men inte så farligt, snön hördes knastra under skorna och det var toppen. Vi skildes åt vid Medborgarplatsen och jag och mamma gick vidare till bion, trevligt trevligt. Mamma, jag, Johan, Morfar och Görel såg på den nya filmen "Micke och Veronica" som var superbra. Tipsar er verkligen om att se den. 

 

Vi har precis sett klart julkalendern då vi inte gjorde det igår. Den var också bra, även fast det känns som det skulle kunna komma en del två? Vem vet... 

 

Det handlar om att kämpa och kämpaglöden. 

VARJE dag hör man folk som säger "jag orkar inte", "jag har inte tid", "jag kan inte", "jag är för trött" och så vidare. Jag är själv en av de och jag tror att vi ALLA är det. Det finns alltid något som håller oss tillbaka något som säger stop i våra huvud. Vi måste bli av med det som säger stopp. Vi måste börja kämpa. Vi måste ställa oss upp. Göra det vi vill kämpa för och bevisa för en själv och för alla andra att JAG kan, JAG orkade, JAG la ner all min tid och även fast JAG inte alltid orkade eller hade tid så gjorde JAG det. 

 

Nej jag gjorde inte det där för jag orkade inte, jag hade inte tid eller jag var för trött. Hur ska vi titta in i våra barns eller barnbarns ögon och säga: "nej vet du vad, jag gjorde inte det där för jag var för lat". För jag tror i slutändan att det handlar om att vi är för lata. Vi vill hem och se på serier, vi vill sova, vi vill bara sitta och glo ner i en lysande dum sak. Det handlar om oss som är födda någonstans på 80-talet och efter som när vi växt upp oftast haft en dator eller en tv i närheten. Jag tror att vi är så fastslukade i tv-världen och mobil-världen, det är Paradise Hotel, Big Brother, Instagram, Facebook, Twitter och så vidare. Och då vill jag än en gång påminna er om att jag är en av de som är uppslukade i tv- och mobil-världen. Men jag vill inte längre. Jag vill inte känna att jag behöver kolla på mobilen hela tiden, jag vill inte känna att jag kanske missar något eller att jag det sista jag gör om kvällen är att kolla på mobilen och det första jag gör på morgonen är att kolla mobilen. 

 

Jag vill uppleva naturen, jag vill ta del av alla människor, jag vill se världens underbaraste platser, jag vill jobba för erfarenheterna och för pengarna så jag sedan kan resa helst runt hela världen, jag vill sitta in i långa nätter och prata med mina bästavänner om vad som händer våra liv utanför teknikens värld. Jag vill ta del av ditt liv, men inte genom en skärm. 

 

Självklart menar jag inte att teknikens värld är dålig. 
Den är bra på flera sätt: vi kan lätt hitta reda på varandra, vi kan lätt få reda på varandras liv och jag slipper missa vad som händer i ditt liv. Men jag vill ha det svårt ibland också. Jag vill skriva brev till dig, jag vill ta en fika med dig och jag vill resa med dig. 

 

De som blir hindrade av en sjukdom eller andra saker. Till er skulle jag önska att ni fick ha det precis lika bra som alla oss andra som är friska, att ni fick ha likadana förutsättningar. 
Men till er som är hindrade av något men ändå kämpar och inte ger upp, NI är mina idoler. Ni som ovasett om ni är hindrade av något eller inte men fortfarande kämpar och ger hundratioprocent. Till er ser jag upp till. Ni är de som kommer sitta och berätta för något och titta in i deras ögon och säga: "jag GJORDE det, även fast jag var trött, även fast jag inte hade tid över, även fast jag inte riktig orkade, även fast jag ville sitta hemma och bara glo: så gjorde jag det faktiskt. Och för det är jag riktigt stolt." 

 

__________________________________________________________________________________________

Jag vill även dela med mig av denna fina video, vilken kämpe! 

 

 

 

 

Igår sög dagen. Natten till måndag var hemsk. Jag låg och vred mig om vartannat jag frös och svettades, jag hostade så att jag höll på att spy och jag var helt säker på att jag höll på att dö för att jag mådde så dåligt. Så på måndag morgon (dvs igår) vaknade jag av alarmet och mamma som stängde av alarmet och så somnade jag om. Vaknade runt elva och svajade runt då jag var så snurrig. Men jag åt frukost och ställde mig i duschen. Jag gjorde mig iordning och sedan så gav jag mig iväg till Vårdcentralen. Mamma hade bokat tid för mig för längesen så det hade inte med min förkyldning att göra. Men jag åkte till vårdcentralen och var där 40 minuter tidigare då jag är snabbare än SL. Kollade sedan upp min mage och ska åka tillbaka för att lämna blodprover, så de kan kolla vad som är fel med min mage. De kanske säger att de måste hugga av den. Vem vet? ;-)

 

Men jag stannade inte, var endast där för att hämta pluggsaker. Men imorgon är jag tillbaka. 

 

Idag är det söndag och jag vaknade och gick på toa och upptäckte att jag blödde näsblod. Sen kan jag heller inte prata för jag har så ont i halsen. Igårkväll när jag och Alex var på väg hem till mig klockan halv ett på natten så grät jag medan jag gick för att det gjorde så ont i halsen. Så det var riktigt kaos igår och nu på morgonen. Dessutom så jobbade jag igår, men då var jag absolut inte såhär sjuk. Utan då var jag endast torr i halsen så att jag hostade då och då. Men men. 

 

Vi åkte hem till mig och pratade och sedan åt vi middag och drog vidare till hans kompisar någonstans i Farsta. Det var riktigt najs. Men med tanke på att jag gick upp 07.50 igår morse så var jag en aning trött om vi säger så. Så vi drog hem vid tolv. Sen har jag ju berättat resten. ;-) 

 

Idag var det nämligen fredag. Yes! Så skönt. Åkte efter skolan till Nacka forum med en massa kompisar för att gå runt och checka lite men inte hittat så mycket. Men vi avslutade kvällen med att äta på TacoBar underbart. ♥ Precis det jag ville ha. Så otroligt mysigt. 

 

Började dessvärre tidigt och hade matematik som första lektion. Sen hade jag idrott och då fick jag tyvärr en riktigt hårt kastad boll i ansiktet. Så jag var ganska ostabil i början. Jag började må dålig och mådde tillslut illa dessutom så fick jag grym huvudvärk. Men sedan så mådde jag bättre så det var ju skönt. 

 

Sitter nu på tunnelbanan på väg till skolan. Förstår ni vilken skön sovmorgon jag har eller? Underbart. Sitter å lyssnar på Mathilda och Andrea's  podcast. De där två människorna är så underbara. Så kul att lyssna på.