Det handlar om att kämpa och kämpaglöden. 

VARJE dag hör man folk som säger "jag orkar inte", "jag har inte tid", "jag kan inte", "jag är för trött" och så vidare. Jag är själv en av de och jag tror att vi ALLA är det. Det finns alltid något som håller oss tillbaka något som säger stop i våra huvud. Vi måste bli av med det som säger stopp. Vi måste börja kämpa. Vi måste ställa oss upp. Göra det vi vill kämpa för och bevisa för en själv och för alla andra att JAG kan, JAG orkade, JAG la ner all min tid och även fast JAG inte alltid orkade eller hade tid så gjorde JAG det. 

 

Nej jag gjorde inte det där för jag orkade inte, jag hade inte tid eller jag var för trött. Hur ska vi titta in i våra barns eller barnbarns ögon och säga: "nej vet du vad, jag gjorde inte det där för jag var för lat". För jag tror i slutändan att det handlar om att vi är för lata. Vi vill hem och se på serier, vi vill sova, vi vill bara sitta och glo ner i en lysande dum sak. Det handlar om oss som är födda någonstans på 80-talet och efter som när vi växt upp oftast haft en dator eller en tv i närheten. Jag tror att vi är så fastslukade i tv-världen och mobil-världen, det är Paradise Hotel, Big Brother, Instagram, Facebook, Twitter och så vidare. Och då vill jag än en gång påminna er om att jag är en av de som är uppslukade i tv- och mobil-världen. Men jag vill inte längre. Jag vill inte känna att jag behöver kolla på mobilen hela tiden, jag vill inte känna att jag kanske missar något eller att jag det sista jag gör om kvällen är att kolla på mobilen och det första jag gör på morgonen är att kolla mobilen. 

 

Jag vill uppleva naturen, jag vill ta del av alla människor, jag vill se världens underbaraste platser, jag vill jobba för erfarenheterna och för pengarna så jag sedan kan resa helst runt hela världen, jag vill sitta in i långa nätter och prata med mina bästavänner om vad som händer våra liv utanför teknikens värld. Jag vill ta del av ditt liv, men inte genom en skärm. 

 

Självklart menar jag inte att teknikens värld är dålig. 
Den är bra på flera sätt: vi kan lätt hitta reda på varandra, vi kan lätt få reda på varandras liv och jag slipper missa vad som händer i ditt liv. Men jag vill ha det svårt ibland också. Jag vill skriva brev till dig, jag vill ta en fika med dig och jag vill resa med dig. 

 

De som blir hindrade av en sjukdom eller andra saker. Till er skulle jag önska att ni fick ha det precis lika bra som alla oss andra som är friska, att ni fick ha likadana förutsättningar. 
Men till er som är hindrade av något men ändå kämpar och inte ger upp, NI är mina idoler. Ni som ovasett om ni är hindrade av något eller inte men fortfarande kämpar och ger hundratioprocent. Till er ser jag upp till. Ni är de som kommer sitta och berätta för något och titta in i deras ögon och säga: "jag GJORDE det, även fast jag var trött, även fast jag inte hade tid över, även fast jag inte riktig orkade, även fast jag ville sitta hemma och bara glo: så gjorde jag det faktiskt. Och för det är jag riktigt stolt." 

 

__________________________________________________________________________________________

Jag vill även dela med mig av denna fina video, vilken kämpe!